På morgonen blev jag upphämtad för att åka till Elephants World där 26 elefanter bor.
Mottot på ElephantsWorld är "Where we work for the elephants and the elephants not for us".
De flesta är gamla eller skadade på olika sätt. Flera är blinda på den ena eller båda ögonen efter olyckor på sina tidigare arbetsplatser. Men här fanns även yngre och t.o.m två bebisar.
De har alla blivit räddade från trecking camps eller från skogsindustrin där de använts för att arbeta där stora bilar och maskiner inte kommit till. Några hade även blivit räddade från att arbeta som tiggare på gator genom att göra olika konster, vilket numera är olagligt i Thailand men förekommer dessvärre på vissa ställen ändå.
Elefanter har väldigt känsliga fötter, de kan känna vibrationer 3 km bort. Så ni kan ju föreställa er vilken tortyr det är för dem att behöva befinna sig i städer med alla bilar och asfalt som bränner...
Eftersom de varit i fångenskap sedan länge och är domesticerade kan de inte leva fullt ut i det fria igen och har därför fortfarande en person som tar hand om dem som kallas mahout.
Men här får de massor med utrymme att röra sig på, bada varje dag och lever riktigt bra.
Vi fick hämta stora korgar med frukt och sedan mata varsin elefant.
De är så enorma! Väldigt respektingivande och otroligt söta. Häftigt att se hur skickliga de är på att använda sin snabel för att plocka upp allt ifrån en liten banan till en stor vattenmelon.
En elefant äter ungefär 10% av sik egen kroppsvikt. Dvs ca 250kg om dagen!
Efter frukosten följde vi med elefanterna ner till floden där de fick bada och leka.
Det var roligt att se hur de interagerar med varandra. Flera av dem har särskilt bra vänskapsband med varandra och ses oftast tillsammans varje dag. De två yngsta är bästa vänner. När den ena av dem blev ledd tillbaka upp ur vattnet och den andra vägrade gå ur blev elefanten på land väldigt orolig och började tuta och vanka fram och tillbaka. Elefanten i vattnet skuttade runt och slängde sig i vattnet och tutade av glädje.
Deras adoptivmamma gick då tillbaka ner till vattnet för att hämta upp den lille, och lyckades till slut få honom att följa med upp till sin bästis.
Därefter förberedde vi mat till de äldsta elefanterna som inte har några tänder. Elefanter tappar sina tänder vart tionde år och när de nått ca 60års ålder får de inga nya. Under torrperioder kan det därför vara svårt för äldre elefanter att hitta något att äta och många som lever i det fria dör av svält till följd av det.
Men de som lever på "äldreboende" som dessa kan leva längre. Vi gjorde stickyrice med papaya som vi tillsatte olika naturliga vitaminer i. Vi gjorde stora bollar av dem och fick mata de äldre genom att lägga bollen rakt i munnen på dem och se till så de fick tag på den med tungan.
Med andra ord har jag haft elefantsaliv på hela min arm.
Sedan tvättade vi vattenmeloner i stora kar. Det mesta av frukten de har här har de köpt av bönder i området men de flesta använder mycket besprutningsmedel så därför behöver de tvättas noga för att inte förgifta djuren. En del odlar de själva och håller just nu på att samla ihop pengar för att kunna köpa mer land för att kunna odla mer.
Vi tittade även på när de hade sitt dagliga lerbad. Så roligt att se dem leka och spruta lera och grus för att kyla ner sig. De små hade så roligt ihop och det märktes även här att den ena älskar vatten. Själv hade jag kramp i kinderna av att le så mycket, så länge.
Efter lunch fick vi gå ner med elefanterna igen till floden men denna gången fick vi följa med i vattnet med varsin skål att hälla vatten och en kvast att skrubba med. Häftigt att vara så nära dem. Och de fullkomligt älskar att bli skrubbade. En av elefanterna la sig ner och tyckte det var roligt att spruta vatten på oss. De har verkligen tydliga personligheter och humor. Mäktigt att stå där i vattnet i ögonhöjd med en elefant och få klappa på den enorma snabeln.
Sedan var det matdags igen. Denna gången matade jag en otroligt snäll hane som var blind på ena ögat. Vi fick därför hjälpa honom lite extra med matningen och lägga in frukten i munnen på honom. Så häftigt att dessa enorma djur är så mjuka i sättet. Fick sedan följa med honom ut i skogen tillsammans med hans mahout där de sedan spenderar kvällen och natten.
När resten av besökarna åkt hem blev jag visad min stuga. En stor mysig stuga precis vid floden Kwai omringad av grönt. Magiskt. T.o.m en av hundarna brukade sitta nedanför balkongen till stugan och bara titta på floden.
Jag följde sedan med volontärerna och mahouterna för att hämta hem bananträd till elefanterna.Vi hoppade upp på flaket och körde på små vägar med berg och fält på vardera sida om oss. Kom till ett fält där vi hoppade av och började hacka ner träden och lasta på dem på flaket. Otroligt häftigt att göra detta med bergen och solen som höll på att gå ner ovanför som bakgrund. När vi lastat flaket fullt fick vi klättra upp och sitta ovanpå bananträden när vi susade tillbaka. Vi stannade till vid några elefanter på vägen och gav dem dagens skörd och de blev såklart väldigt glada.
Flera av volontärerna har varit här i flera månader. Jag förstår varför.
Miljön är så lugn och det är fantastiska djur att lära känna och umgås med. Inte bara elefanterna men även hundar och katter som alla är superkeliga. Men i denna miljön finns också farliga djur.
Igår hade en volontär hittat en svart kobra vid toaletterna Och en annan volontär såg ännu en orm idag.
Så nu när jag ligger här ensam i min stora stuga i min sänghimmel av myggnät, en bra bit från där de andra bor, är det inte utan en aning aktsamhet.
Mottot på ElephantsWorld är "Where we work for the elephants and the elephants not for us".
De flesta är gamla eller skadade på olika sätt. Flera är blinda på den ena eller båda ögonen efter olyckor på sina tidigare arbetsplatser. Men här fanns även yngre och t.o.m två bebisar.
De har alla blivit räddade från trecking camps eller från skogsindustrin där de använts för att arbeta där stora bilar och maskiner inte kommit till. Några hade även blivit räddade från att arbeta som tiggare på gator genom att göra olika konster, vilket numera är olagligt i Thailand men förekommer dessvärre på vissa ställen ändå.
Elefanter har väldigt känsliga fötter, de kan känna vibrationer 3 km bort. Så ni kan ju föreställa er vilken tortyr det är för dem att behöva befinna sig i städer med alla bilar och asfalt som bränner...
Eftersom de varit i fångenskap sedan länge och är domesticerade kan de inte leva fullt ut i det fria igen och har därför fortfarande en person som tar hand om dem som kallas mahout.
Men här får de massor med utrymme att röra sig på, bada varje dag och lever riktigt bra.
Vi fick hämta stora korgar med frukt och sedan mata varsin elefant.
De är så enorma! Väldigt respektingivande och otroligt söta. Häftigt att se hur skickliga de är på att använda sin snabel för att plocka upp allt ifrån en liten banan till en stor vattenmelon.
En elefant äter ungefär 10% av sik egen kroppsvikt. Dvs ca 250kg om dagen!
Efter frukosten följde vi med elefanterna ner till floden där de fick bada och leka.
Det var roligt att se hur de interagerar med varandra. Flera av dem har särskilt bra vänskapsband med varandra och ses oftast tillsammans varje dag. De två yngsta är bästa vänner. När den ena av dem blev ledd tillbaka upp ur vattnet och den andra vägrade gå ur blev elefanten på land väldigt orolig och började tuta och vanka fram och tillbaka. Elefanten i vattnet skuttade runt och slängde sig i vattnet och tutade av glädje.
Deras adoptivmamma gick då tillbaka ner till vattnet för att hämta upp den lille, och lyckades till slut få honom att följa med upp till sin bästis.
Därefter förberedde vi mat till de äldsta elefanterna som inte har några tänder. Elefanter tappar sina tänder vart tionde år och när de nått ca 60års ålder får de inga nya. Under torrperioder kan det därför vara svårt för äldre elefanter att hitta något att äta och många som lever i det fria dör av svält till följd av det.
Men de som lever på "äldreboende" som dessa kan leva längre. Vi gjorde stickyrice med papaya som vi tillsatte olika naturliga vitaminer i. Vi gjorde stora bollar av dem och fick mata de äldre genom att lägga bollen rakt i munnen på dem och se till så de fick tag på den med tungan.
Med andra ord har jag haft elefantsaliv på hela min arm.
Sedan tvättade vi vattenmeloner i stora kar. Det mesta av frukten de har här har de köpt av bönder i området men de flesta använder mycket besprutningsmedel så därför behöver de tvättas noga för att inte förgifta djuren. En del odlar de själva och håller just nu på att samla ihop pengar för att kunna köpa mer land för att kunna odla mer.
Vi tittade även på när de hade sitt dagliga lerbad. Så roligt att se dem leka och spruta lera och grus för att kyla ner sig. De små hade så roligt ihop och det märktes även här att den ena älskar vatten. Själv hade jag kramp i kinderna av att le så mycket, så länge.
Efter lunch fick vi gå ner med elefanterna igen till floden men denna gången fick vi följa med i vattnet med varsin skål att hälla vatten och en kvast att skrubba med. Häftigt att vara så nära dem. Och de fullkomligt älskar att bli skrubbade. En av elefanterna la sig ner och tyckte det var roligt att spruta vatten på oss. De har verkligen tydliga personligheter och humor. Mäktigt att stå där i vattnet i ögonhöjd med en elefant och få klappa på den enorma snabeln.
Sedan var det matdags igen. Denna gången matade jag en otroligt snäll hane som var blind på ena ögat. Vi fick därför hjälpa honom lite extra med matningen och lägga in frukten i munnen på honom. Så häftigt att dessa enorma djur är så mjuka i sättet. Fick sedan följa med honom ut i skogen tillsammans med hans mahout där de sedan spenderar kvällen och natten.
När resten av besökarna åkt hem blev jag visad min stuga. En stor mysig stuga precis vid floden Kwai omringad av grönt. Magiskt. T.o.m en av hundarna brukade sitta nedanför balkongen till stugan och bara titta på floden.
Jag följde sedan med volontärerna och mahouterna för att hämta hem bananträd till elefanterna.Vi hoppade upp på flaket och körde på små vägar med berg och fält på vardera sida om oss. Kom till ett fält där vi hoppade av och började hacka ner träden och lasta på dem på flaket. Otroligt häftigt att göra detta med bergen och solen som höll på att gå ner ovanför som bakgrund. När vi lastat flaket fullt fick vi klättra upp och sitta ovanpå bananträden när vi susade tillbaka. Vi stannade till vid några elefanter på vägen och gav dem dagens skörd och de blev såklart väldigt glada.
Flera av volontärerna har varit här i flera månader. Jag förstår varför.
Miljön är så lugn och det är fantastiska djur att lära känna och umgås med. Inte bara elefanterna men även hundar och katter som alla är superkeliga. Men i denna miljön finns också farliga djur.
Igår hade en volontär hittat en svart kobra vid toaletterna Och en annan volontär såg ännu en orm idag.
Så nu när jag ligger här ensam i min stora stuga i min sänghimmel av myggnät, en bra bit från där de andra bor, är det inte utan en aning aktsamhet.
Min stuga
Utsikten från min stuga
Kommentera