Har just kommit fram till Chiang mai med natttåget. Inväntar Sophia på ett café med en kopp kaffe. Sophia är en nyfunnen vän från Calefornia. Vi ska ta oss vidare till hippiebyn Pai som ligger en tre timmar lång slingrig väg från Chiang mai.
Kom till Hua Lamphong, tågstationen i Bangkok några timmar före avgång och hade därför en hel del tid att landa efter de två midterm proven som jag haft innan på dagen och bara titta på folk.
Det var roligt att se så många backpackers och thailändare i den enorma salen. Vackert snidade träbänkar reserverade för munkar och massor av stånd med småprylar.
När klockan slog 18 blåste en av alla uniformklädda män i en visselpipa och alla reste sig snabbt upp för att visa respekt för nationalsången som började spelas. När den avslutades blåste mannen i visselpipan igen och alla satte sig ner och återgick till vad de höll på med.
Köpte mig en väldigt god bulle med kaffesmak (!!) och fortsatte observera folkvimlet tills de ropade upp i högtalarna att det var dags för oss att gå till vårt tåg.
Tåget var fräscht. En lång korridor med små rum med två våningssängar i varje. Tjejen i sängen ovanför min var ute på en lång, oplanerad resa runt i Asien. Hon åkte dit hon kände för och hade ännu ingen hemresa planerad. Att resa med nattåget var väldigt mysigt... Roligt att träffa olika människor på resande fot och se landskapet susa förbi.
Det gick ganska bra att sova förutom att det var väldigt kallt! Men vagnens sköna vaggande på det rangliga spåret vägde upp för det.
Vaknade på morgonen av att en kvinna gick längs med korridoren och skrek "Orange juice!!! Coffeee!!!! Teeea!!!"
Gick upp och satte mig vid fönstet, köpte mig en kopp kaffe. Det var en vacker vy att vakna till, berg och massor av bananträd.
Kom till Hua Lamphong, tågstationen i Bangkok några timmar före avgång och hade därför en hel del tid att landa efter de två midterm proven som jag haft innan på dagen och bara titta på folk.
Det var roligt att se så många backpackers och thailändare i den enorma salen. Vackert snidade träbänkar reserverade för munkar och massor av stånd med småprylar.
När klockan slog 18 blåste en av alla uniformklädda män i en visselpipa och alla reste sig snabbt upp för att visa respekt för nationalsången som började spelas. När den avslutades blåste mannen i visselpipan igen och alla satte sig ner och återgick till vad de höll på med.
Köpte mig en väldigt god bulle med kaffesmak (!!) och fortsatte observera folkvimlet tills de ropade upp i högtalarna att det var dags för oss att gå till vårt tåg.
Tåget var fräscht. En lång korridor med små rum med två våningssängar i varje. Tjejen i sängen ovanför min var ute på en lång, oplanerad resa runt i Asien. Hon åkte dit hon kände för och hade ännu ingen hemresa planerad. Att resa med nattåget var väldigt mysigt... Roligt att träffa olika människor på resande fot och se landskapet susa förbi.
Det gick ganska bra att sova förutom att det var väldigt kallt! Men vagnens sköna vaggande på det rangliga spåret vägde upp för det.
Vaknade på morgonen av att en kvinna gick längs med korridoren och skrek "Orange juice!!! Coffeee!!!! Teeea!!!"
Gick upp och satte mig vid fönstet, köpte mig en kopp kaffe. Det var en vacker vy att vakna till, berg och massor av bananträd.
Kommentera