Det här med att vara på tak är en särskild känsla.
Efter att ha suttit inne i lägenheten och pluggat hela dagen fick jag för mig att undersöka vad som finns högst uppe i byggnaden vi bor i. Till min stora glädje fanns där en stor takterass!
Bestämde mig för att gå ner en bit på vägen för att köpa en Chang hos en kvinna som har en liten butik i ett skjul längs med vägen och sedan ta hissen upp till terassen igen och se solnedgången.
Det känns lustigt, precis bakom vårt moderna 9 våningshus, finns väl gömda kåkstäder med trasiga tak.
Och där står jag, på taket och dricker en kall öl...
Har en uppväxt med självklar tillgång till utbildning och möjlighet att göra precis vad jag vill av den.
Känner mig ofta så privilegierad att jag skäms.
