På vägen hem från festen i fredags gick jag längs med vägen jag alltid går. Några av hundarna som brukar vara där var ute. De flesta ignorerade mig, men två av dem blev aggressiva, de ville såklart försvara sitt revir i natten. De skällde och morrade och följde tätt efter mig en bra bit på vägen. Mitt hjärta bultade så hårt men jag försökte att bara fortsätta gå med bestämda steg. Till slut slutade de följa efter mig och vände om.
Tack Gode Gud.

Det är väldigt obehagligt och ovant eftersom alla hundar där hemma är kopplade, eller åtminstone har en människa i närheten som kan ingripa. Ska höra mig för om det finns några tips på hur man handskas med dem på bästa sätt om något liknande händer igen.. Kan ju vara bra med lite överlevnadsinformation.

Denna helgen åkte jag även på min första magsjuka.
Som tur var hade jag mina brustabletter som lindrar och ett par liter vatten i kylen. 

Att vara sjuk och ha minst 15 minuters promenad till närmsta butik för att köpa mer vatten var en ny upplevelse. Hemma behöver jag bara gå in i mitt kök för att få vatten ur kranen. 
Det är en lärdom jag tar med mig från denna helgen att alltid ha flera dunkar vatten hemma. Och frukt. 

Jag blir ständigt påmind om vilket lyxliv jag och alla andra i Sverige lever där hemma.
Kranvatten, trottoarer skiljda från trafiken, extremt organiserad trafik, väl utvecklad sophantering, inga lösdrivande opålitliga hundar...

Nu ska jag återgå till sängläge, titta på Sherlock Holmes och hoppas på att min kropp stabiliserat sig till imorgon.


Bjuder på en passande bild på en dekoration gjord av sugrör som finns på en av toaletterna på skolan