I fredags, efter ett kort möte med gruppen som jag ska göra en kampanj med till kursen Creativity & Communication mötte jag upp Marisa för att åka campus-shuttle till Bangkok.
Vi fick plats längst bak i den trånga minibussen och satt som svettiga sardiner den en timmes långa färden till campus i Bangkok.
Tog en tuktuk mot köpcentrat MBK, även fastän vi vet att tuktukchaufföreKlipr tar avsevär mycket mer betalt från västerlänningar. Men de är verkligen skickliga förare i den intensiva trafiken. Ett kaos där bilar tuktuks och motorcyklar kör zickzack för att komma fram så fort som möjligt.
Efter en stund blev vi stillastående i säkert 10 min för det längsta rödljus jag någonsin upplevt i den stekande 37gradiga hettan. Heta avgaser från alla bilar. Genomblöta ryggar, hela kroppen klibbig.
Vi kom efter mycket om och men fram till MBK och njöt av att komma in i den svala byggnaden.
(Jag vill inte ens tänka på hur mycket energi som krävs för att kyla ner dessa enorma byggnader...)
Mitt mål med besöket på MBK var att klippa mitt slitna hår. Det var en upplevelse i sig.
Under besöket hanterade 3 olika personer mitt hår. En kvinna tvättade mitt hår mycket mycket noggrant, en annan fönade det för att förbereda inför klippningen och en tredje klippte. När klippningen var över kom kvinnan som fönat tillbaka för att föna det ännu en gång och därefter kom mannen med saxen för att klippa till det sista.
Det märks tydligt att behovet av arbete är stort här.
I salongen fanns massor av anställda som hade olika små uppgifter och många satt mest och tittade på sina telefoner. I en salong av samma storlek i Sverige arbetar kanske 5-6 personer. Här var det minst 20.
I en liten 7-Eleven butik, där i motsvarande storlek i Sverige hade arbetat 3 stycken, finns istället 10.
På universiteten finns människor anställda för uppdraget att vakta toaletter. Kvinnan som vaktar toaletten på campus ses ofta sova på skrivbordet som hon har framför sig, eller tittandes på youtube.
Det känns märkligt att beskriva den situationen, för att sedan nu gå över till att skriva att vi efter min klippning tog oss till en skybar...
Vi åkte hissen 45 våningar upp och blev där visade till en separat hiss som därifrån tog oss till våning 49; högst upp. De hade färgglada drinkar, häftig 360graders utsikt över Bangkok och vi kom precis i tid till solnedgången och happy hour där drinkarna bara kostade häften av ordinarie pris. Perfekt.
Sophia som jag var tillsammans med i Pai förra helgen mötte upp oss på baren och därefter tog vi skytrain en hållplats för att komma till en veganrestaurang som vi hört gott om.
Vi beställde in 3 olika rätter som vi delade på. Himmelskt gott!! Vi beställde bland annat en curry-rätt med mangosås och till efterrätt provade jag kokosnötsglass med smak av svarta sesamfrön
Det har varit roligt att dela glädjen av ordentlig vegetarisk/vegansk mat med Sophia.
Det är inte särskilt vanligt här i Thailand... De flesta i min klass blir väldigt förvånade över att jag är vegetarian och ställer massor med frågor om hur det fungerar, varför och om jag aldrig mer kommer äta kött...
Men det finns ändå många dolda diamanter som specialiserat sig på fantastiskt god vegomat som jag kommer fortsätta att utforska varje gång jag är i Bangkok.
När det var dags att ta en taxi hem hade vi otur.
Vi fick en vansinnesfärd hem med en chaufför som var märkbart påtänd på något...
Det är så få bilar som det finns bälte i och vanligtvis brukar det kännas okej, men här önskade vi verkligen att det fanns. När vi väl kom fram, efter många snäva snabba kurvor var vi glada att vi överlevde och det kändes bättre än någonsin tidigare att få lägga sig i sängen.
Kommentera